Skjuta Vargars Julkalender. Lucka 2 : Jag tänder ett ljus

”När vi är däruppe så har vi all makt i världen!” skrek jag till min 9 årige son (som hade sin freestyle på högsta volym) när jag pekade på Kebnekaises topp.
Jag hade fått en fjällvandrings resa för två av mina vänner. Och eftersom jag då var 31 år och redan skallig så hade jag inte lätt att skaffa mig en flicka , Har ingen nu heller såhär på ålderns höst. Jag tänkte ”vafan min unge måste ju bli världsvan nån gång i livet!” och tog med min son Esteban. Vi hade nyss kommit fram till foten av berget när min son insåg allvaret i resan, Han började lipa av rädsla. Jag tröstade honom med att säga ”äh inte är det något att lipa för det är ju ett väldigt litet berg egentligen, men det är lätt att dö och det ska du ändå göra.” Vi började vandra i raskt tempo rakt upp för berget. Min Son blev trött vid 1298 meter över havet så vi blev allt tvingade till att slå läger. Eftersom jag är och var då ensam förälder efter att Estebans mamma drog iväg till usa med min advokat så var Esteban tvungen att somna i min famn han hade gjort det med sin mor och var nu prompt tvungen att göra det med mig. När Esteban hade somnat så bäddade jag ner honom i sin sovsäck och la mig på min sida av tältet för att sedan somna. I mina drömmar så såg jag mig själv på toppen av Kebnekaise med Esteban upplyft över mitt huvud. Alla damer vill ju ha en man som är på äventyr med sin son.
Jag vaknade på morgonen av att Esteban skrek om frukost. Jag bredde två smörgåsar med enbart smör och han åt som om det inte fanns någon morgondag. Han skulle bli tjock av allt smör han tvingade mig bre på, det var nära 7 cm tjockt varenda gång. Jag packade ihop tältet under tiden som Esteban gjorde sin morgongymnastik som var en av de strängaste regler jag hade gett honom. Ingen vill ju ha ett tjockt barn. Sen begav vi oss iväg igen. Vid 1987 meter över havet så fick jag syn på något besynnerligt. Det var 8 ihjälfrusna bergklättrare. Jag tog med min son och tvingade honom att se dom 8 liken. Jag var tvungen att berätta för honom om det där viktiga alla män måste ha nämligen mod. ”Titta på dessa patetiska kroppar Esteban titta på bara , det är så det går när man är feg och ynklig som du är nu, men en dag så kommer du att vara lika modig och stark som jag, din far”. Jag vet inte fall han förstod men han började lipa igen, för att torka hans tårar så tog jag fram spritköket. Vi skulle iallafall tända ett ljus för dom tänkte jag. Men när jag skulle tända spritköket så tappade jag tändstickan och elden for snabbt upp mot toppen p.g.a den torra marken. Det måste ha varit någon som hade hällt fotogen i en rak linje från toppstugan och ner till där jag och min son var för elden for över glaciären och satte fyr på toppstugan. Av ren feghet så tog jag Esteban i min famn och sprang ner för berget i en rasande fart. Jag har aldrig återsett Kebnekaise efter denna händelse av ren feghet. Men vad var jag och är jag rädd för?