Skjuta Vargars Julkalender. Lucka 1 : gammla juleminnen

Morgonstund har guld i mun brukade min långt bortgångne far alltid säga den första morgonen i december, han använde alltid ordspråk månaden december för att få ett leende på mitt pubertala ansikte. Men jag höjde alldrig en min , jag var alltid sur och bitter. Hormonerna sprutade i min kropp likt säden ur en 54 årig man i ett barn i thailand.Jag kunde alldrig le åt mina föräldrar, eller nog skulle jag le om dom gav mig en moped i julklapp, men det skulle aldrig ske tänkte jag. Min mor var ju en höns-mamma som inte ens tillät mig att cyckla utan stödhjul även fast jag var 15.
Jag var så förbannad på allt och alla i min omgivning även min käre klumpfotade bror fick sig en snyting då och då. Men jag tror ändå att det var denna jul 1994 som jag blev trevligare. Min bror vars klumpfötter blev allt större och icke bärande ramlade en morgon på min käre mor. Mamma knäckte ryggraden och dog ganska snabbt. Min far blev jävligt förbannad och bestämde sig för att såga av min brors fötter. Pappa for till bibloteket och lånade sig en bok om amputering för att göra det lindrigare för min bror. Men han misslyckades eftersom att sågen han valde var lite rostig. Det tog så lång tid att skära igenom benenen så min bror dog av blodförlust. Och eftersom min far kände sig som det monster han var så sågade han av sig sin egen hals. Men trevlig blev jag, försäkrings pengarna betalade min moped och jag log för första gången åt mina föräldrar på deras begravning.

Tack mamma och pappa för mopeden.