Jag Är Tråkmånsen

”Du Är Så Jävla Mörk Erik” sa han till mig , den där äckliga askkopps luktande partyprissen. När jag satt ner på soffan och försökte att odla en svårt indie pop image. Jag orkade inte vara en del utav festen , Jag orkade inte springa omkring med sexpacket på huvudet eller halsa det billiga vinet som bara gymnasie elever kan. Jag orkade inte , så jag ville vara svår , poetiskt svår som Nick Caves texter. Jag var som Mats Jonsson utan kåtheten , Varg Vikernes utan tändstickor och Fredrik Strage utan tangentbord i partyprissens ögon. Jag var bara ett stort jävla mörker enligt honom. Jag ville försvinna från gymnasie galejet snabbt , så Jag letade upp min 15 (hon ska fylla 16) åriga flickvänn som är jävligt mycket 15 år. Jag fann henne på toaletten där hon var i färd med att kalva upp hela sin middag , Det var en vacker syn , jag blev kåt och släpade hem henne. Föressten så måste jag skryta med att jag beställt min biljett till Way Out West nu så min sommar kommer att bli perfekt.

Roadtrip I : Det Anarkistiska Umeå

Jag vaknade upp brevid min flicka klockan 6.00 på 1 maj morgonen. Jag hade ställt två alarm så att jag verkligen skulle vakna. Det kändes bittert att lämna henne jag ville helst ligga där och värma mig ett tag till men jag var tvungen att fara. Jag klädde på mig mina kläder och gav min flicka nyckeln till lägenheten så att hon kunde låsa den när hon gick. Jag åt frukost och joggade in till staden för att inte missa bussen som skulle gå klockan 7.50. När jag kom till busstationen så möttes jag utav mitt rese sällskap som bestod av 3 välmående pojkar. Vi satte oss på bussen och for ner till Umeå. Vi var framme vid lunch tid och vandrade ner till hamnmagasinet där demonstrationen skulle ha sin start.
Vi möttes utav svarta flaggor och tygbitar som glimmade. Jag frågade en svartklädd pojke varför vi skulle ha tygbitar som glimmade på våra kläder. Han sa att dom hade ett glamour tema på dagens demonstration. Glamourösa Anarkister Hur Funkar Det ? frågade jag mig själv och insåg senare att det fungerade alldeles utmärkt. vid 13 tiden så drog demonstrationståget igång och vi vandrade genom hela staden för att ta oss till en fotbolls plan där vi skulle följa efter Enad Vänster i deras tåg. När vi passerade torget så hade vänsterpartiet sitt torg möte , vi marscherade rakt igenom folkmassan och talaren sa högt och sarkastiskt i mikrofonen ”hej kamrater!” vi svarade med ett ännumer sarkastiskt ”Hej Kamrater!”. Dom hånade oss , dom såg ner på oss. När vi kom fram till fotbolls planen så möttes vi av rött flagg , vi ställde oss och väntade på att vi skulle börja marschera. Väntan tog säkert 45 minuter och man blev väldigt less. När vi gick med det stora tåget genom staden så blev man fotograferad utav poliser längst vägen. ”Storebror vill åsikts-registrera mig” tänkte jag. När vi kom in på torget för vårt togmöte så möttes vi utav 4 Sverige flaggor och en Eu flagga. Eu flaggan hissades snabbt ner och Sverige flaggorna åkte ner snabbt efter. Det ockupations härjade Umeå brydde sig inte. Ingen tänkte på att flaggorna for ner. Efter torgmötet så begav vi oss ner till verket för att vänta på att bege sig till Charlies där kvällens spelning skulle ägarum. Det gick rykten om att man skulle få äta vegan-sill , jag såg aldrig någon vegan-sill det hade varit kul att se och smaka. Sen så marscherade vi till Charlies och glodde på band. Charlies är en riktig punk källare, det var mögligt och kvavt. På väggarna fanns affischer och dit klottrade kukar. Det var punk , jag var inte punk. Efter en tid så började det flippa lite grann , jag blev målad som en orch och begav mig för att leta mat i en kotteinner . Det enda jag fann var kassler och det åt jag inte , jag hade nog inte ätit något oavsett vad jag hade funnit , det var bara kul att dyka i soporna. Resten utav resan är ointressant så den berättar jag inte för er. men slutsatsen utav denna resa är : det subkulturella umeå är ett underbart resmål.

Högstadiet

Alla hade en rival när dom gick högstadiet. Min rival hette Bengt men kallades för Bengan (jag kallade honom för grispojken). Jag vet egentligen inte varför vi var rivaler, det var mest dom där känslorna utav förakt. Jag blev spy färdig varje gång jag tänkte på honom eller såg honom. Vi slogs ganska ofta och tillslut så gjorde vi upp ett schema för våra hatfulla sammankomster (kl 14 på tisdagar och kl 12 på torsdagar). Bengan var ett år äldre än mig och hade ljusblont hår, små-tjock kropp och ett grisansikte. Jag fokuserade ofta på att ändra om hans grisansikte när vi slogs. Även fast vi slogs väldigt ofta så var det nästan alltid jag som fick spö. Jag var ju skolans tönt och mitt självförtroende existerade inte. Bengan fick alla brudar och körde en trimmad moped. När jag brukade gå i korridorerna på ”freds-dagar” (dom dagarna som vi inte slogs) så brukade han sno min keps och spotta på mig. Jag gjorde ingenting för att försvara mig förutom att styrketräna som ett as mellan slagsmåls dagarna. Jag var en optimist och trodde att det skulle gå snabbt att få stora muskler (1-2 dagar). På en tisdag kl 14 våren 06 så mötte jag honom en sista gång. Han skulle snart gå ut nian och jag ville verkligen få min hämnd. Jag hade ändå styrketränat varje dag ända sedan slutet utav årskurs sju så jag hade allt blivit ganska stor. Han hade slagit min käke ur led förra slagsmålet så jag var jävligt peppad på att skada honom rejält denna gång. Han gick som vanligt ut på skolgården med ett hånflin på läpparna för att han trodde att han skulle spöa mig denna gång också. Han gick ruskigt nära mig och stirrade mig i ögonen samtidigt som han sa ”tönt har du inte lärt dig ännu” Jag svarade med den uppkäftigaste frasen jag någonsin sagt ”Grispojke du kommer att bli en krympling denna gång” . Han skrattade åt mig och jag besvarade hans skratt med en rak höger som träffade hans käke (den for ur led). Han skrek som den gris han var och jag njöt över att vi båda nu hade en trasig käke. Men jag kände mig inte direkt nöjd med det så jag knäade honom i magen så att jag fick honom att falla ner på marken utav smärta. Jag såg min chans och sparkade honom på benet så att det knäcktes , sen så gick jag därifrån och sjöng muntert för mig själv. Sedan dess så har jag bara sett honom vid ett fåtal tillfällen där hans ögon har visat mig rädsla. Han gick till skolan 2 gånger i veckan enda tills han slutade nian.

”No no need for a baseball bat
Don't need no knife for a sharp attack
No excuses, no looking back
We think too much about the things we lack” - The Tough Alliance

Försvarstal

Jag har fått klagomål om denna blogg . Jag vet att flera tänker samma sak som den som klagade. Det var min vän O som klagade och han sade : ”Du får allt tänka på grammatiken på din blogg , folk skulle bli förvånade om du skrev grammatiskt rätt”. Mitt svar är kort och gott : ”Språkfascist” .
Men om ni vill förstå hur min grammatik fungerar så kan jag visa med två exempel :


Imperfekt : Perfekt: Pluskvamperfekt:
Vålda Våldar Våldade
Fista Fistar Fistade



Den lille punkaren inom mig vill bara säga ” vem orkar bry sig om grammatik och stavfel , era fascister, Fuck Off” , Men eftersom jag vill vara strikt och tycker att uttryck som ”Fuck Off” är väldigt Pubertalt så säger jag bara ”Språkfascister”.

Ni får inte missa denna blogg nästa vecka , för då händer det intressanta saker. Bland annat så prövar jag på att vara anarkist i Umeå.

Min Flicka

Jag har nyligen träffat en flicka , hon går i högstadiet. Och som ni alla vet så är flickor i högstadiet nästan alltid förbannade. Man smörar för dem extra så att man inte ska bli slagen av dom och man ligger aldrig med dem för att man är rädd för att bli skadad utav deras far. En gång när jag och min flicka var ute och vandrade här i staden så träffade hon en bekant som hon verkligen ogillade , man såg hur hennes händer knöts ihop och hur hennes tänder malde mot varandra , hon var som en pitbull , helt koncentrerad på sitt mål . Hon skulle verkligen krossa käken på den bekante. Jag försökte lugna henne som den gentleman (hundägare) jag var , jag nöp henne på halsen och skrek ”sitt” men hon löd inte. Hon for som den pitbull hon var mot den bekante och bet utav örat , den bekante skrek och min flicka fortsatte att tugga , jag svär på att hon låg och tuggade på den där bekante i ungefär 20 min , sen sprang hon sin väg och jag följde efter för att lugna henne. När jag tog tag i henne så log hon och sa ”ja hon fick vad hon förtjänade den där slynan” jag log tillbaka och sa ”ja det gjorde hon , jag älskar när du är våldsam” .

Min Bror : Hästen

Min far var spelmissbrukare när jag var liten , han spelade på hästar , han brukade tydligen springa till den närmaste kiosk som säljer trav lotter varje gång han slutade jobbet , varför han var kär i trav visste jag inte , han vann ju aldrig och satsade bara 20 kr varje dag , kan verkligen inte varit spännande att förlora 20 kr varje dag, hade nog varit en större upplevelse för honom om han hade satsat 500 kr varje dag. Jag fick förklaringen i vintras , jag hade tydligen en storebror som jag inte visste fanns , han hade kommit till genom min mors tristess på tisdags eftermiddagarna då min far brukade ha ”porr timmen” (”porr timmen” skedde prick kl 16.00 på tisdags eftermiddagarna, han brukade fösa bort min mor för att han skulle vara ensam när han kollade i diverse herrtidningar) . Min mor brukade under den timmen gå till stallet för att träna (hon var ryttare i den lokala rid klubben) det var där hon träffade min storebrors far , ett arabiskt fullblod. Hon blev gravid med det arabiska fullblodet en höst 1984 och nio månader senare föddes han på bodens bb. Min far var naturligtvist inte glad eftersom hon varit otrogen mot honom , men han förlät henne och 1991 så kom jag till världen. Dom sålde min mors avkomma till svenska spel . Min far tävlade varje dag för att han alltid satsade pengar på motståndar hästarna , han ville verkligen inte att min storebror skulle vinna (men det gjorde han varje gång ända tills han dog år 2000)

lukten av en ung man

Jag gick gymnasiet och på gymnasiet så måste man vara svår , man måste odla en gymnasie intellektuell image, man måste ha läst vissa böker och lyssnat på rätt band . Jag hade en vän en gång han kunde aldrig bli gymnasie intellektuell , han försökte dag ut och dag in men han blev bara en slampa i allas ögon (som han smittade flickor) , tiden gick och det blev bara jobbigare och jobbigare för min vän , han försökte verkligen gilla vin, abstrakt konst och band som spelar svår pop. Efter en fest i trean så låg jag med honom, inte för att vi attraherades utav varandra , utan för att han ville dela med sig utav sina sjukdommar (så givmild han var) , jag ville verkligen ha hans sjukdommar , jag ville bli som honom. Nu är jag en framgångsrik kirurg och har inte botat mina sjukdommar än jag vill leva med dom, jag tror att min vän är död , jag tror inte det gick bra för honom i livet.