Jag flyttade till denna skabbiga förort för ett halvår sen. Förorten har den där härliga svenska white trash känslan , det beror förmodligen på alla alkoholister och arbetslösa som bor här. Det är nästan aldrig tyst och man är rädd för att bli överfallen om nätterna. Men jag trivs , Jag gillar misären som jag ser.
Min Granne är förmodligen ex alkoholist som har blivit allvarligt psykiskt skadad. Varje gång man hälsar när man ser han så stannar han upp och kollar åt ett annat håll , Varje gånga man går in i trappuppgången samtidigt som honom så stannar han upp och ryggar tillbaka. Han rör sig inte igen förrän man är inne i sin egen lägenhet. Hans beteende påminner om ett djur , typ en björn, man ska ju aldrig störa en björn när man är ute i skogen , Björnen kan attackera och om den inte attackerar så blir den rädd. Eftersom han påminner om ett djur så behandlar jag honom som ett djur. Varjegång jag ser honom så stannar jag upp och låter han gå ostört , man vill ju inte djävlas med djurens känslor. Man fuckar ju inte med naturens regler. Hans sätt att gå på påminner om en pingvin , han flyttar hela kroppen när han flyttar ett ben. Hans ögon är totalt djuriska och man får direkt respekt för honom. Men han känns skör , riktigt skör som djur är . Det är därför jag stannar upp och väntar på att han ska passera eller dylikt. Man måste respektera djurens liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar