måndag 1 december 2008

Skjuta Vargars Julkalender. Lucka 1 : gammla juleminnen

Morgonstund har guld i mun brukade min långt bortgångne far alltid säga den första morgonen i december, han använde alltid ordspråk månaden december för att få ett leende på mitt pubertala ansikte. Men jag höjde alldrig en min , jag var alltid sur och bitter. Hormonerna sprutade i min kropp likt säden ur en 54 årig man i ett barn i thailand.Jag kunde alldrig le åt mina föräldrar, eller nog skulle jag le om dom gav mig en moped i julklapp, men det skulle aldrig ske tänkte jag. Min mor var ju en höns-mamma som inte ens tillät mig att cyckla utan stödhjul även fast jag var 15.
Jag var så förbannad på allt och alla i min omgivning även min käre klumpfotade bror fick sig en snyting då och då. Men jag tror ändå att det var denna jul 1994 som jag blev trevligare. Min bror vars klumpfötter blev allt större och icke bärande ramlade en morgon på min käre mor. Mamma knäckte ryggraden och dog ganska snabbt. Min far blev jävligt förbannad och bestämde sig för att såga av min brors fötter. Pappa for till bibloteket och lånade sig en bok om amputering för att göra det lindrigare för min bror. Men han misslyckades eftersom att sågen han valde var lite rostig. Det tog så lång tid att skära igenom benenen så min bror dog av blodförlust. Och eftersom min far kände sig som det monster han var så sågade han av sig sin egen hals. Men trevlig blev jag, försäkrings pengarna betalade min moped och jag log för första gången åt mina föräldrar på deras begravning.

Tack mamma och pappa för mopeden.

fredag 7 november 2008

Min vän Sjömannen och jag


Det är bara att andas in det sa han, sjömannen min enda vän i denna del av världen. Vi hade ridit dessa hav i sju månader nu och vårt matföråd hade sinat. För att stilla hungern så hade vi bestämt oss för att bli lufterianer och detta var vårt första försök att bli mätta på det syret hade att erbjuda. Visserligen hade vi två chokladkakor och en påse cashewnötter kvar i vårt föråd men vi kände att vi var tvungna att spara på det tills det verkligen krisade. Så här stod vi, Jag och Sjömannen. Han hade hört om folk som levde på luft det var hans idé inte min och detta vill jag förtydliga så jag inte smutsar ner mitt och min familjs rykte.
Han sa ”Det är bara att andas in , helst så hårt som möjligt” Jag förstod inte vad han menade med för hårt men jag drog in all luft jag kunde ända tills mina lungor smärtade till. Det gjorde ont men jag tog det. Han skrattade till på ett sätt som bara sjömän kan, Ett riktigt mörkt skratt som jag brukade filosofera över när jag lade mig till kojs. I drygt en vecka höll vi våra magar stillade på luft och vatten. Man kände sig fridfull och rätt positiv. Men när det blev veckobyte så började magen protestera. Min ändtarm rörde sig sidleds i en hastig fart och jag kände mig yr. Men min vän Sjömannen var inte lika lyckligt lottad. På tisdagen fann jag honom död på däcket. Och jag var helt ensam på skeppet. Eftersom jag aldrig hade lärt mig hur man styr skeppet så bestämde jag mig för att lämna det och ta mig i land på annat sätt. Jag åt upp dom två chokladkakorna och hela påsen med cashewnötter. jag gjorde det för att jag inte tror på att lämna kvar nått till eftervärlden. jag vill inte att nån annan ska ha nått som är menat för mig. Jag hade ingen flotte eller någon livväst så jag fick helt enkelt använda sjömannens stora kropp. I fem dar paddlade jag mot väst med mina bara ben i vattnet och min kropp på Sjömannens bröstkorg. Tillslut nådde jag Egyptens kust. Jag var räddad.

MVH Skjuta Vargar

tisdag 4 november 2008

Mitt Liv Som Klubbarrangör del 3


det gick bra , det ser ni

MVH SKJUTA VARGAR

torsdag 30 oktober 2008

Mitt Liv Som Klubbarrangör del 2

Jag tror det var nånstans mellan Byske och Umeå som Meskalinet började kicka in , jag och Frank min Klubb kollega var på en roadtrip till huvudstadens nöjes kvarter för att få inspiration till klubben. Meskalinet vidgade mina vyer och jag såg utöver det vanliga klubblivet. Men här mellan Byske och Umeå hade dom nu skövlat bort all skog, jag kände inte igen mig, Det var ljust även fast klockan var 3 på morgonen i oktober. Eller var det bara min skalle som lekte med mig. Frank som hade suttit tyst och bara tänkt på vägen dom senaste 5 timmarna skrek till. jag förstod inte vad han menade så jag frågade vad han ville. Han skrek till igen och mumlade något om en stor val på vägen. Jag såg den inte men jag kunde inte förstå heller för Meskalinet drog ner mig i utrymmet mellan sätet och golvet. Jag förstår inte hur det lilla utrymmet på 14 cm kan rymma en pojke på 17 år. Därunder var det mörkt, så mörkt som det brukar vara klockan 3 på morgonen i oktober. Ljuset som omfamnade bilen kunde inte komma in i detta utrymme på grund av dammet som hade vuxit och blivit en hård vägg härunder. Jag drogs upp till sätet igen av Franks skrik. Jag kollade på honom och han var tyst igen. Allt blev tyst härute, Dött och tyst. Ljuset började försvinna och mörkret penetrerade våran borg till bil. Vägen var lång, lång och fjällig. Jag sommnade.

Mvh Skjuta Vargar

söndag 26 oktober 2008

Mitt Liv Som Klubbarrangör


Det där med att vara klubb arrangör ger många förmåner. Man får tillgång till en annan värld där man får Flickor, Cash och Bilar bara för att nån vill vara med på gästlistan. Folk har erbjudit mig beställningsmord och kokain för att få vara med på listan, men jag följer våra regler skarpt och tackar nej. På klubbmöterna är det bara buissnes som gäller vi brukar oftast vara på dyra resturanger eller dyra bordeller och snacka om klubben över ett knull. Våra regler angående listan är att vi bara ska låta dom vi tycker är värda få sitt namn på vårat blad av guld.
Men jag var nära att bryta mot reglerna en gång. Jag var på en krog och en lång flicka med perfekt hår kom fram till mig och grävde ner sin han i mina byxor direkt. Jag behövde inte köra det vanliga kallpratet. Hon bara slet med mig till hennes säng utan att säga ett ord hon bara smekte min kuk hela vägen dit. Vi låg med varrandra och när jag hade sprutat över hennes behag så skrek hon att hon måste vara på gästlistan annars skulle hon anmäla mig för våldtäkt. Det visade sig även att hon var en 14 årig utbytes-student från polen. Jag slog till hene i pannan direkt så att hon däckade. Jag tejpade för hennes käft och band ihop hennes lemmar. Slänge in henne i min combi och körde ut i skogen. En halv mil in i skogen så började jag öra oväsen från skuffen. oväsendet var så starkt att det överöstade Bear Quartet som jag alltid lyssnar på när jag utför våldsbrott. Jag blev så jävla less så jag slängde ut henne direkt på platsen och körde hem. Det var bra att jag agerade så, nu är hon borta och vår gästlista är clean.

Med vänlig hälsning Skjuta Vargar

måndag 6 oktober 2008

Roadtrip IV : Punkfest 10 i Umeå (det eviga kaosets moder)


Då var man tillbaka från semestern. Dom flesta brukar ha semester på nått ställe som är lugnt. Jag brukar ta min semester inom punkvärlden, jag kan bara slappna av på riktigt om jag är på turné eller på nån punkfestival/festival i en annan stad än luleå. Vi for ner i torsdags till underbara umeå. Jag hade blivit peppad av mina kamrater i bilen för första akten som skulle spela på Punkfest 10. Det skulle vara ett Dödsmetal (jag gillar int döds) band med fem 15åriga brudar, Det är grymt coolt med arga brudar tycker jag. Men när jag väl fick se dom så var det två lönfeta kåta metal killar med i bandet och det sabbade allting så mycket att jag inte såg nå mer band första kvällen. Vaknade upp i en annan del av staden umeå morgonen därpå, jag hade tydligen somnat i en hård fåtölj som hade givit mig värk i alla leder. Det är inte bra att ha värk i kroppen samma dag som man ska spela med mitt band Avskyvärld i en annan stad med brutalt peppad publik. Jag kände mig som ett as och trodde att jag skulle sabba hela spelningen p.g.a min värk så jag sattsade på att däcka på umeås punkhus sammtidigt som mina kamrater i Amöba repade. Den lilla powernappen gjorde susen och jag var på benen igen. När vi väl spelade på kvällen så bröt helvetet lös (positivt) Jag härjade och hånade folk som jag alltid gör när jag spelar med Avskyvärld. Jag sa att Umeå var rädda för Avskyvärld och var en stad full av mesar. Nån gammal alkispunkare blev bitter och försökte nita mig. Jag blev stolt över det , första gången jag lyckades provocera någon och det var underbart. Resten av kvällen var grymm jag älskar umeå. På lördagen så demonstrerade jag igen med det svarta blocket. Kampen handlade om att få ett autonomt kulturhus i Umeå , vilket jag stödjer till hundra procent. På kvällen spelade ett av mina absoluta farvorit band Massgrav och det var fett. resten av kvällen spårade , skabbiga punx på fyllan som försöker provocera folk med sin pubertala attityd och buskis humor är inte roliga , jag hatar dom. Men därremot finns det mycket bra människor i Umeå och jag älskar den staden.

Med vänlig hälsning Skjuta Vargar

onsdag 1 oktober 2008

Valbarnen


Amerikanska forskare har äntligen hittat en lösning på världshungern.
De har studerat blåval i 3 årtionden nu och kommit fram till att blåvalars sperma är lösningen på problemet. En blåval sprutar ut 400 liter cum varjegång den kommer. Detta tycker forskarna är lösningen på världhungern. Dom försvarar sig mot perversa anklagelser med frasen ”det är proteinrikt”. Men dom tycker därremot att det skall sättas varninglappar på blåvals sperma förpackningarna med texten ”kvinnor får ej tvätta underlivet med denna produkt”. För att det tydligen finns risk för befruktning. ”Det vore äckligt med en massa Val människor” är deras komentar angående varnings skyltarna.


mvh skjuta vargar