Skjuta Vargars Julkalender. Lucka 5 : En pappa gör vad en pappa måste göra

"Vi vill så gärna ha en katt pappa! snälla snälla snälla!". Ja vad ska man göra efter en månads gnäll. Jag är less på att förklara att den måste ha mat, vatten och kärlek. Att man måste byta sand i kattsands lådan så den inte bajsar överallt i protest. Jag menar kan verkligen 4 åringar ta hand om ett liv. Jo i Zimbawe, där tar barnen hand om liv med ett enkelt redskap : Vapen! härliga AK5or och andra svensktillverkade vapen. Men kan svenska barn ta hand om djur, det var det jag frågade mig själv mellan gnäll-sessionerna från ungarna. Tillslut så pallade jag inte mer, Jag bröt ihop både psykiskt och fysiskt. Detta hade nu tärt på mig i en hel månad. Jag var tvungen att göra något. Jag kom hem med ett leende på läpparna efter jobbet och väntade på att mina barn skulle komma hem från dagis. Väntan på dom kändes längre än det egentligen var, Jag var så uppe i varv. Gick fram och tillbaka på parkett golvet som jag hade förgyllt köket med. När dom väl kom hem sådär vid 15.45 tiden så kramade jag om dom båda och pussade dom på deras små huvuden. För att sedan slänga ner dom i källaren och låsa dörren. Dom skrek "Pappa sluta leka nu, Pappa vi vill ut!" i två dagar. sen vart det tyst. Men jag har ännu inte kommit på hur jag ska göra mig av med kropparna. Äh det är ett framtida problem. Nu Njuter jag av mitt liv istället.

Skjuta Vargars Julkalender. Lucka 4 : En känsla av perfektion

Herr P är en ung hårt arbetande man på 21 år , Hans dagliga liv består av stålfabrikens glödande masugnar och folkölets beska smak. Han arbetar från klockan 8 till klockan 16 sex dagar i veckan och hans fritid består av böcker,folköl och hasch odling. Just denna bittra måndag hände en avgörande händelse i Herr Ps liv. När han slumrade till under lunchrasten så drömde han en egendomlig dröm. I drömmen så kom han hem från arbetet smutsig och svettig som han brukar vara och bestämmer sig för att ta en dusch. När Herr P går in i badrummet och klär av sig så märker han att han inte är ensam i rummet. Han hör knastrande ljud från andra sidan dusch draperiet och Herr P bestämmer sig för att tassa fram till draperiet för att dra det åt sidan även fast han är naken. På andra sidan draperiet då dolde sig en gigantisk spindel. Spindeln var ungefär lika stor som Herr P den enda längd som skilde var ett huvud långt. Spindeln hade långa ben som gav ifrån sig knastrande ljud när spindeln rörde på dem. Och spindelns ögon var lika stora som vanliga människors vanliga ögon. Herr P stod ett långt tag och bara stirrade in i spindelns svarta ögon. Herr P visste att spindeln stirrade tillbaka även fast han inte kunde avskilja en pupill. Efter en lång tids stirrande så förstod Herr P att han inte kunde göra sig av med spindeln och klev in i badkaret för att göra det bästa av situationen. Han vred på vatten kranen och vattnet började forsa ner över Herr P och spindeln. Spindeln kurade ihop sig av ovana för vatten och Herr P hade inte hjärta till att ignorera spindeln så han började stryka lugnande på en av spindelns många ben. Efter en halv minuts strykande och tröstande ord så vecklade spindeln ut sig igen och sträckte på sig. Herr P började då tänka på sig själv och greppade tvålen. Spindeln studerade noga hur Herr P tvålade in sin unga kropp. Herr P kände att han var tvungen att tvätta sig bakom öronen och gjorde en hastig rörelse, så pass hastig så att han tappade tvålen. Spindeln greppade tvålen och hjälpte Herr P att tvätta sig bakom öronen på ett moderligt sätt. Herr P tyckte inte alls att det var konstigt att spindeln hjälpte till ty Herr P är en av få personer kvar på jorden som tror att alla individer är goda innerst inne. Herr P kände sig plötsligt egoistisk och kände att han inte bara kunde ta utan att han var tvungen att ge också. Han tog tvålen från spindelns ben och började tvätta spindelns bukliga rygg. Spindeln gav ifrån sig ett läte som kan beskrivas som ett läte skapat av tacksamhetens innersta väsen. När ryggen var väl bearbetad och dom små resterna av spindelväv var borta från detta område på spindelns kropp så förde Herr P sakta ner tvålen mot ett av spindelns ben. Spindelns håriga ben vars hår bäst kan beskrivas som en kaktus tagar fast mindre
var rejält smutsiga. Speciellt vid avslutningen som man kan kalla för spindelns fötter , där var det fullt av lera och en och annan glasskärva som spindeln måste ha fått in penetrerade när den vandrat på gatan efter någon gatufest. För att rengöra spindelns ben var Herr P tvungen att nyttja sina arbetar händer.
Det for loss sand, sten, lera och en och annan blodklump från benen. Spindeln verkade vara en kämpe ett härdat kryp. Efter att benen var bearbetade så välte spindeln omkull Herr P som visste att det inte var med ilska som Spindeln gjorde detta utan med kärlek av högsta graden. Spindeln började att masera Herr Ps arbetar kropp, Och alla spänningar och knutor for bort från Herr Ps annars så stela kropp. Herr P slappnade av på ett sätt som han inte gjort sedan urminnes tider. Och då först då fick han sitt spirituella uppvaknande, Han såg ljuset och all den glädje som den högsta kärleken kunde ge han såg allt detta i Spindelns vänliga ögon. Och i detta uppvaknande så kunde han även se sin egen sorg han sökande efter en faders gestalt och hans härdade arbetar hjärta som hade färgats svart av brustna drömmar. Men han såg inte lösningen och med frågande ögon så såg han in i Spindelns ögon för att få igång någon slags konversation. Men då vaknade Herr P upp och insåg att allt bara var en förjävlig dröm.

Skjuta Vargars Julkalender. Lucka 3 : Vetenskaplig Studie

Alla har vi väll en känsla för ridsport, antingen avund, hat,kärlek eller sexuell attraktion. Eftersom jag är en ryttare av världsklass och får rida på dom största eventen i världen så är jag extremt erfaren av människors känslor för ridsport.
Jag har alltid velat bli doktorand i något så då bestämde jag mig för att göra ett försök på ämnet ”känslor för/om ridsport”. Jag bestämde mig för att börja med att sammanställa en förklarande lista över hur människors känslor för/om ridsport. Jag undersökte detta i ungefär två år innan jag skrev listan och här är resultatet. Bjuder på detta såhär innan Jul.

1.Avund – En person känner sig avundsjuk på en häst/ryttare eller själva sporten.

2.Hat – En person hatar häst/ryttare eller själva sporten, ibland kan personen hata p.g.a avundsjuka eller sexuell frustration.
3.Kärlek – En person blir kär i en häst/ryttare och hoppas på att få uppmärksamhet även om denne person är en enstöring som bor i en mörk värld. Personen brukar uppvakta med blommor och chocklad men lyckas aldrig.
4.Sexuell Attraktion – En/Flera Person/personer känner sig sexuellt attraherad av en Häst/ryttare/sporten/piskan och känner att den vill genomföra ett samlag med Hästen/ryttaren/sporten/piskan eller anfvända dessa som redskap. Vanligast är att personen/personerna vill genomföra ett samlag med Hästen. Vissa drömmer också om att få skaffa barn med en häst även fast det är biologiskt ogenomförbart.


Punkt Slut.

Skjuta Vargars Julkalender. Lucka 2 : Jag tänder ett ljus

”När vi är däruppe så har vi all makt i världen!” skrek jag till min 9 årige son (som hade sin freestyle på högsta volym) när jag pekade på Kebnekaises topp.
Jag hade fått en fjällvandrings resa för två av mina vänner. Och eftersom jag då var 31 år och redan skallig så hade jag inte lätt att skaffa mig en flicka , Har ingen nu heller såhär på ålderns höst. Jag tänkte ”vafan min unge måste ju bli världsvan nån gång i livet!” och tog med min son Esteban. Vi hade nyss kommit fram till foten av berget när min son insåg allvaret i resan, Han började lipa av rädsla. Jag tröstade honom med att säga ”äh inte är det något att lipa för det är ju ett väldigt litet berg egentligen, men det är lätt att dö och det ska du ändå göra.” Vi började vandra i raskt tempo rakt upp för berget. Min Son blev trött vid 1298 meter över havet så vi blev allt tvingade till att slå läger. Eftersom jag är och var då ensam förälder efter att Estebans mamma drog iväg till usa med min advokat så var Esteban tvungen att somna i min famn han hade gjort det med sin mor och var nu prompt tvungen att göra det med mig. När Esteban hade somnat så bäddade jag ner honom i sin sovsäck och la mig på min sida av tältet för att sedan somna. I mina drömmar så såg jag mig själv på toppen av Kebnekaise med Esteban upplyft över mitt huvud. Alla damer vill ju ha en man som är på äventyr med sin son.
Jag vaknade på morgonen av att Esteban skrek om frukost. Jag bredde två smörgåsar med enbart smör och han åt som om det inte fanns någon morgondag. Han skulle bli tjock av allt smör han tvingade mig bre på, det var nära 7 cm tjockt varenda gång. Jag packade ihop tältet under tiden som Esteban gjorde sin morgongymnastik som var en av de strängaste regler jag hade gett honom. Ingen vill ju ha ett tjockt barn. Sen begav vi oss iväg igen. Vid 1987 meter över havet så fick jag syn på något besynnerligt. Det var 8 ihjälfrusna bergklättrare. Jag tog med min son och tvingade honom att se dom 8 liken. Jag var tvungen att berätta för honom om det där viktiga alla män måste ha nämligen mod. ”Titta på dessa patetiska kroppar Esteban titta på bara , det är så det går när man är feg och ynklig som du är nu, men en dag så kommer du att vara lika modig och stark som jag, din far”. Jag vet inte fall han förstod men han började lipa igen, för att torka hans tårar så tog jag fram spritköket. Vi skulle iallafall tända ett ljus för dom tänkte jag. Men när jag skulle tända spritköket så tappade jag tändstickan och elden for snabbt upp mot toppen p.g.a den torra marken. Det måste ha varit någon som hade hällt fotogen i en rak linje från toppstugan och ner till där jag och min son var för elden for över glaciären och satte fyr på toppstugan. Av ren feghet så tog jag Esteban i min famn och sprang ner för berget i en rasande fart. Jag har aldrig återsett Kebnekaise efter denna händelse av ren feghet. Men vad var jag och är jag rädd för?

Skjuta Vargars Julkalender. Lucka 1 : gammla juleminnen

Morgonstund har guld i mun brukade min långt bortgångne far alltid säga den första morgonen i december, han använde alltid ordspråk månaden december för att få ett leende på mitt pubertala ansikte. Men jag höjde alldrig en min , jag var alltid sur och bitter. Hormonerna sprutade i min kropp likt säden ur en 54 årig man i ett barn i thailand.Jag kunde alldrig le åt mina föräldrar, eller nog skulle jag le om dom gav mig en moped i julklapp, men det skulle aldrig ske tänkte jag. Min mor var ju en höns-mamma som inte ens tillät mig att cyckla utan stödhjul även fast jag var 15.
Jag var så förbannad på allt och alla i min omgivning även min käre klumpfotade bror fick sig en snyting då och då. Men jag tror ändå att det var denna jul 1994 som jag blev trevligare. Min bror vars klumpfötter blev allt större och icke bärande ramlade en morgon på min käre mor. Mamma knäckte ryggraden och dog ganska snabbt. Min far blev jävligt förbannad och bestämde sig för att såga av min brors fötter. Pappa for till bibloteket och lånade sig en bok om amputering för att göra det lindrigare för min bror. Men han misslyckades eftersom att sågen han valde var lite rostig. Det tog så lång tid att skära igenom benenen så min bror dog av blodförlust. Och eftersom min far kände sig som det monster han var så sågade han av sig sin egen hals. Men trevlig blev jag, försäkrings pengarna betalade min moped och jag log för första gången åt mina föräldrar på deras begravning.

Tack mamma och pappa för mopeden.

Min vän Sjömannen och jag

Det är bara att andas in det sa han, sjömannen min enda vän i denna del av världen. Vi hade ridit dessa hav i sju månader nu och vårt matföråd hade sinat. För att stilla hungern så hade vi bestämt oss för att bli lufterianer och detta var vårt första försök att bli mätta på det syret hade att erbjuda. Visserligen hade vi två chokladkakor och en påse cashewnötter kvar i vårt föråd men vi kände att vi var tvungna att spara på det tills det verkligen krisade. Så här stod vi, Jag och Sjömannen. Han hade hört om folk som levde på luft det var hans idé inte min och detta vill jag förtydliga så jag inte smutsar ner mitt och min familjs rykte.
Han sa ”Det är bara att andas in , helst så hårt som möjligt” Jag förstod inte vad han menade med för hårt men jag drog in all luft jag kunde ända tills mina lungor smärtade till. Det gjorde ont men jag tog det. Han skrattade till på ett sätt som bara sjömän kan, Ett riktigt mörkt skratt som jag brukade filosofera över när jag lade mig till kojs. I drygt en vecka höll vi våra magar stillade på luft och vatten. Man kände sig fridfull och rätt positiv. Men när det blev veckobyte så började magen protestera. Min ändtarm rörde sig sidleds i en hastig fart och jag kände mig yr. Men min vän Sjömannen var inte lika lyckligt lottad. På tisdagen fann jag honom död på däcket. Och jag var helt ensam på skeppet. Eftersom jag aldrig hade lärt mig hur man styr skeppet så bestämde jag mig för att lämna det och ta mig i land på annat sätt. Jag åt upp dom två chokladkakorna och hela påsen med cashewnötter. jag gjorde det för att jag inte tror på att lämna kvar nått till eftervärlden. jag vill inte att nån annan ska ha nått som är menat för mig. Jag hade ingen flotte eller någon livväst så jag fick helt enkelt använda sjömannens stora kropp. I fem dar paddlade jag mot väst med mina bara ben i vattnet och min kropp på Sjömannens bröstkorg. Tillslut nådde jag Egyptens kust. Jag var räddad.

MVH Skjuta Vargar

Mitt Liv Som Klubbarrangör del 3

det gick bra , det ser ni

MVH SKJUTA VARGAR