Roadtrip VI : en helg i vårens tecken. Med satan.

Prolog:

Jag var nervös, visserligen så visste jag att det skulle gå bra. Rasmus hade hällt i mig sprit så jag skulle få mod till mig. Visserligen lite förmycket, balansen höll på att svika mig. Men där var hon , vacker och ren som hon är uppenbarade hon sig framför mig. Fröken K . ”En lätt lögn för att få henne att gilla dig” sa min hjärna men jag stred emot. ”Inte denna gång”. Men jag kunde vara lycklig , den natten så kom jag hem vid sju på morgonen. Allt var som sej bör. Och jag hade funnit kärlek.

Akt 1 :

”Har du legitimation?” sa servitrisen, ”Jaa klart jag har hörru!” sa jag och kastade fram det. Jag och min kompanion fick våra stora starka. Det var vår färdknyck. Vi behövde det vi skulle ju lämna vår hemstad för att galejja och beträda ny mark i en annan stad. Plötsligt bankar det på rutan, Där står Rasmus i alls sin prakt med ett leende på läpparna. Rasmus vår rese arrangör. Väl framme i den främmande staden så börjar jag ångra mig, ”Vad i helvete gör jag här” tänkte jag för mig själv.
Men senare mot kvällen började glädjen att infinna sig i mig ”den helige Baccus har fyllt mig med glädje” tänkte jag , och det var sant. Efter en flaska vin och några trefemmor så är herr Skjuta Vargar på tipptopp humör. Dessvärre så var det sista gången på länge som jag smakade på livets äkta sötma, och som ni märker just nu när jag skriver detta så är abstinensen på hög nivå. Mina barn. Jag och min kompanion försöker senare på kvällen att finna en plats att somna på. Första dörren öppnar sig och där ser vi ett par i full älskog. ”shit det där ser ut som gröt” tänker jag och highfivar med det manliga könet. Går hastigt vidare upp mot övervåningen och somnar i barnkammaren.

Akt 2:

Dagen gryr och fåglarna sjunger. Solen steker och jag har ont i huvudet. Klockan är sex på morgonen och jag beger mig ut i köket, kliar mig på snasen och tar ett glas vatten. Jag blir iaktagen. Där står Herr N i all sin skönhet och tittar på mig, Ler med sina små läppar och vinkar med sin kraftiga hand. Jag ignorerar honom och springer till bussen mot Umeå. Väl där så stöter jag på baksmällans värsta fiende, en man med en stor mun. Vad kan vara värre när man är rödvins sjuk än en som tjatar och tjatar om roliga events. Snälla låt mig vara bakfull ifred. Med en sömn på 3 timmar i bagaged så går jag med svarta blocket i deras första maj tåg genom umeå. Solen steker och jag har ont i huvudet. Mina ben känns oerhört tunga. Om några timmar får jag återse Fröken K. Jag gör allt för att tömma magen innan jag återser henne, varken gaser eller hastiga toalett besök får förstöra för mig. Fan jag glömde ansiktstvätten.

Akt 3:

Vaknar upp i Fröken Ks säng, hon ler mot mig och det känns som att jag håller på att ramla genom jorden. Hon är perfekt. Dagen gryr och fåglarna sjunger. Jag är utvilad och hon har tagit hand om mig. Jag är pigg och rödvinets baksida har lämnat mig för länge sedan. Jag ska inte ljuga, Jag älskar vagabondlivet men just då kände det som att jag aldrig ville lämna den platsen. Har Skjuta Vargar blivit mjuk? ALLDRIG!